Jag måste bara få berätta att vi har sol idag och att den värmer. Den värmer minsann den frostigaste själ till en kroppstempererad melodi och får orden att våga lite mer. Lite mer leende är ögonen när de möts, nu till skillnad från då, då blicken fäste vid uppluckrad is på grå asfalt. Att det är någonting nästan magiskt som händer när solen vill spegla något annat än det som handlar om effektivitet. Att man får "bara vara" som det visst heter när man inte ägnar sig åt någonting särskilt, när man inte ägnar sig åt någonting som 1: Handlar om att prestera eller 2: Någonting som på annat sätt adderar poäng till det personliga life style cv:et. För visst verkar det som om mycket idag handlar om just det? Om att prestera och saluföra sin livsstil. Vilket slags liv man har valt och att det som ingår, i form av ekologiska val och rätt slags tapeter, vad man äter, hur man äter, med vilka man äter, om man äter(?) till hur barnen är klädda och rätt slags politik, att allt det handlar om huruvida vi räknas eller inte. Som om det fanns en barometer som tog tempen på varje enskilt val vi gör i livet för att på så sätt hjälpa oss att avgöra om valet i sig har gjort sig förtjänt av ett stort antal tummar som pekar uppåt eller inte? Tummar som ibland även de har lärt sig att samspela med det medialt gångbara brusets melodi. Ja, det gäller även mig. Inte minst är det jag som ibland ängsligt väger mina val i sköra vågskålar i tron att jag kommer avgöras om jag väljer fel. Men jag försöker att undgå det mest kreddigt sjuka och istället våga välja det som är jag. Men det kräver fler dagar som denna, fler dagar av sol och kisande ögon som är livet istället för life style. Tack för mig.
Ps. Jag tycker det är jättebra med ekologiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar