Jag får inte till det

Jag har inget att skriva om. Det är tråkigt. Inget som engagerar mig tillräckligt mycket just nu. Jag har försökt. Först ville jag berätta att jag har blivit åsiktstrött. För att åsikter idag är så mycket mer än bara just en åsikt. Att hela du hänger och dinglar i ekot av din åsikt idag i vårt trendkänsliga etikettsamhälle. Och att det personliga har blivit politiskt till den grad att valet av pålägg på din frukostmacka är avgörande, typ.

Men det blev inget bra. Istället för att framföra något konstruktiv så lyckades jag med konststycket att framställa mig själv som någon slags wanna be 50-talist. Blä. Jag menar, jag har ju inget emot språklig utveckling, heller inte när dess syfte är politiskt, men när jag stöter på människor som i princip fryser ut mig ur debatten på grund av att jag säger hon istället för hen eller vad tusan det nu kan vara, så blir jag irriterad. Och en smula provocerad.  

Sen tänkte jag skriva om vädret på allas våra läppar. Att jag idag kände det som om jag sprungit en hel mara (skulle aldrig ske, annat än i denna typ av jämförelse) bara av att städa lite grann och att jag söker mig till skuggan och blir lugn av vetskapen att väderprognoserna envist fortsätter att varna för brand i skog och mark. Det är dock inte risken för brand som lugnar mig, men torr mark gör och alla de känslor jag associerar med det. Men så kom jag på, jag har ju skrivit om det tidigare. Om hur jag tror mig ha levt ett tidigare liv i Mellanöstern. 

Jag får inte till det. Det tycks ha blivit ett hack i skivan. Är det värmen? Eller är det helt sonika att jag är trött på mina egna åsikter också?