4 januari 2015

Årskrönika

En drabbad herre


Så står det i min pappas journaler. Det står en massa annat också, det gör ofta det. Jag har hämtat ut dem. Det var inte så svårt. Det är en relativt rättssäker process som kräver ett uppvisande av legitimation. "En drabbad herre" hade en doktor skrivit. Som gjort för en bok ju, eller för ett kapitel i en. Ja, det vore en snygg titel.
Alltså på riktigt; "En drabbad herre". Jag såg honom efter drabbningen. När han inte var så drabbad längre, när God All Mighty hade tagit honom till sitt himmelrike. Då hade jag inte sett honom på tre år. Han var inte så blå som jag hade föreställt mig, men fridfull. Händerna i bön, vita lakan, kistan och så en mycket sansad och trygg begravningsentreprenör, som varit med förr och som sa; du kan gå in nu. 

Han fick en porslinsängel av mig, och en gammal bibel efter farmor och ett brythjärta i silver. Jag vill minnas att jag vidrörde hans stela händer trots läskigheten.

Skit det samma. Året, 2014. Inte bara ett dödsfall i familjen, men två. Två begravningar. Dubbla tillfällen av; "Kan tårar frysa till is om det är tillräckligt kallt?"

Jag orkade inte, men orkade.

Och så allt det andra. 2014. Vilket jäkla skitår. Men också förutom det, underbart. Som livet i sig. 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar