Några tankar mellan dagarna

Julen har nästan passerat med sitt långa förspel av uppbyggd förväntan. Det byggs upp och det byggs upp. Det bakas, det städas, det fejas, ibland fäktas det kanske, det pyntas, det stås i kö, det fryses in och det tinas upp. Sen kommer dagen och jag frågar mig hur det kommer sig att vi i Sverige firar jul den 24 december när så många andra i världen firar den 25:e? För det var väl ändå då han föddes? Jag tycker egentligen inte att det är något fel på denna långa förberedelse inför julen. Resan är målet. Men det är över lite väl snabbt. Det om det.

Och så har jag funderat på det här med julstämning. Vad är det egentligen? Och vad menar man med "jag känner ingen julstämning i år"? Vad är det vi ska känna? Är den så kallade julstämningen en känsla beroende av yttre faktorer eller präglas den enbart av känslornas inre magi? Om någon kan förklara exakt vad julstämning är, eller snarare vad bristen på detsamma egentligen innebär, hör gärna av er!

För mig handlar julen om kärlek och eftertanke. Inte minst eftertanke. Att se in i ljusets stilla låga och ställa sig en och annan nödvändig fråga. Svaret brukar finnas där. Därför finns behovet av frågan. Och i svaret, visst, där finns en värme, en julstämning kanske, men det är en värme kantad av vemod. En värme följd av en skugga. Och i den skuggan brinner ännu en liten låga som avger också den en skugga...And it goes on and on...Och det är precis som det ska vara. God fortsättning alla därute.