Nu är våren här

Nu är våren här! Gruset på gatorna knarrar mot bildäcken och måsarna har börjat hålla sina tidiga morgonmöten igen där de aldrig tycks vara överens, alltid finns det något att debattera om. Ljuset är ljusare och mörkret mindre mörkt, människorna håller sina huvuden högre och barnen har börjat använda gummistövlar och bakom varje hörn finns ett löfte. Det dröjer inte länge ska ni se tills de första uteserveringsmänniskorna gör entré på gatorna inlindade i de filtar som restaurangpersonalen så omsorgsfullt erbjuder. Och snart, ganska snart kommer gatukontoret sopa trottoarerna rena från drivor av grus som inte längre fyller den funktion det gjorde i vintras och som tvärtom kan får oss att falla när vi skyndar oss försenade till ett klockslag. Vattenpölarna kommer inte längre ha en tunn hinna av is om morgnarna och bilskrapan kan du lägga i handskfacket till vidare och gräset kommer vakna till liv och växa sig grönt och snart kommer tussilago att pryda dammiga dikeskanter som vore de gjorda av guld. Vitsipporna kommer även de att viska ljuva ord till våra nyvakna sinnen och varje år är de lika vackra och förunderliga som om de fattats oss likt kaffe efter nattens dvala. Visst kan det komma ett bakslag med tung och blöt snö som tillfälligt sätter lock på den nyfödda prakten men då gäller det att komma ihåg hur detta lock, i alla fall hittills, alltid har smält och till sist räckt över stafettpinnen till solen och dess medarbetare, blommorna, humlorna, citronfjärilarna och allt annat som står i tjänst till årets ljusaste tid. 

Skönhetsråd

apelsinhud
torr hud
och oren hud
torrborsta enligt tidningarnas manualer
du är en smutsig och uttorkad apelsin
som går med matkassar

Gammal skåpmat

Årsringar

när hon och han
går på café så vet hon
utan att fråga honom
att det är kaffe han vill ha

hon vet också
ingen mölk
men en tesked socker

dom har skrattat ihop sig
i så många år
genom krig och naturliga utbrott

deras minnen är gemensamma
likaså barnen

kärleken är en trästam
en ek
en självklarighet
en raksträcka runt jorden
en evighet

så när han nästa gång vill ha te
lägger hon huvudet på sned
och frågar
varför nu det?

Gammal text

2012-05-14 23:43:31

Om jag vore ett djur skulle jag vara en sten. Det är inget djur, sa jag. Det är en sten, och en sten är en sten. Stryk bort den där hårslingan du har i pannan! Den skymmer dig, det är irriterande! Och slingorna, egentligen klär de dig inte. De får dig att likna någon som vill alldeles för mycket. Som om du är medveten och skyltar med det. Fast att du inte vet. Jag tycker du ska färga håret mörkt.

För hon vet inte, hon vet aldrig vad hon pratar om. Och hela tiden den där hårtesten i pannan som hänger och slänger. Får säkert månskäran och stjärnorna att tro att det är någon slags tennismatch som de tvingas hänga med i. Men sanningen är att de är totalt ointresserade av allt som inte har att göra med stoffet som skuggorna lämnar efter sig. Det är det, och endast det som får deras öron att vinkla sig utåt och kupa sig likt små trattar i vinden för att lättare absorbera sanningen. När den behagar att visa sig så att säga. 

Då säger du alltid att det upp till mig, att som jag bäddar får jag ligga. Men jag låter det förbli obäddat, för kvalstrens skull och för att det passar rummet. Annars skulle allt vara alldeles för perfekt och jag vill ge sken av att här finns liv och inte tid för sådana trivialiteter som att rätta till lakanen efter nattens drömmar. Det som borde vara drömmar men som i själva verket är en näringsfattig och ytlig sömn på grund av grannarnas olyckliga äktenskap som jag tvingas vara en del av. Fast när vi möts i trapphuset hänger hon alltid upp mungiporna så att ögonen liknar apelsinklyftor på tvären. Upp och nervända alltså. 

Svammel. Det stora svamlet

Skolklockor och rullgrus

När skolklockan ringer kan jag höra om det är soligt ute eller regnar. I solsken tycks ringsignalen stanna till och dallra ett litet slag i luften innan den klingar av. Jag antar att det är högtrycket som gör att himlen blir högre och ljuden större. Jag bor nära en skola. Det är ett minnenas förtret eller fröjd om man så vill. Det bara är. Springet på gruset som rullar. Till och med det kan jag höra. Ett sådant grus är alltid riskabelt. 

När jag gick i skolan blev en pojke i min klass mobbad medans lärarna drack kaffe i lärarrummet. Jag var feg, saknade civilkurage och blundade. Jag var rädd för de som mobbade. Lärarna visste vad som föregick. Men de led brist på empati, därför drack de kaffe med påtår som gjorde dem blinda. En av lärarna var tjusigt klädd nästan varje dag. Hon fick oss att sjunga sånger. Jag hatade att sjunga och brukade mima texten eftersom det var fel att hata att sjunga. En dag kom pojkens pappa till klassrummet och bad mobbarna om att sluta förstöra hans son. Han höll ett tal och blev blank om ögonen. En stor och stark pappa vars sårbarhet fick mitt hjärta att slå snabbare. 

Jag vill tillbaka till den tiden, bara för några minuter. Jag vill stå upp för min klasskamrat. Springa upp till lärarrummet, kasta sand på alla blinda och skrika, Varför ser ni ingenting? 

En sak till. Jag tycker inte om gilla-funktionen på kommentarer på Facebook. Det är ett infantilt sandlådegrepp som gör diskussionstrådar till rena skönhetstävlingar. De borde ta bort den. Men icke desto mindre använder jag mig av den ändå. 

Vintern rasar (har redan rasat)

Av besvikelse. Och av sorg över att smältas bort och låta sig överlåtas av våren. Våren å andra sidan är övertygad och befriad från tvivel. Dess riktning är lika förutsägbar som Aftonbladets rubriker efter schlagerfestivalen. Bröstchock! Hösten kanske inte kommer. Sommaren däremot står och väntar bakom ett hörn och snart, mycket snart kommer den springa sitt extatiska maratonlopp genom landet och med sig på färden har den mig och alla andra dyrkare av dess strålande predikan. Om den tvekar, vilket den kommer göra, kommer vi sammanbitna klaga över den dåligt tilltagna grillglöden i den kyliga antisommarkvällen, inlindade i varma filtar och vår gnagande snopenhet. Någon kommer kanske säga att värmen kommer efter midsommar. Och jag kommer vara den första att tro på det. En positiv inställning är ett måste. I alla fall vad vädret angår. 

Rätta mig om jag har fel

"Mening" = Avsikt, syfte, vits eller poäng. Särskilt intressant blir det att fundera över vad som är meningen när man pratar om livet som något uträknat på förhand. Till exempel: det var meningen att jag skulle missa bussen eftersom bussen krockade. Jag kan förstå att det ger mening för en själv, det att man inte drabbades av en olycka, men påståendet är problematisk eftersom det också indirekt innebär att det var meningen att några andra skulle råka illa ut. Eller? Har jag fel? Går det inte att resonera på det här sättet? Rätta mig om jag har fel.